Sigtunastiftelsen

2010-05-10 | Hållbarhet för hela människan

Se människan!

Uppmaningen: "Se människan" har framförallt utgjort ett ledmotiv vid utvecklandet av en humanvetenskaplig vårdvetenskap och vårdande/omvårdnad. Då man i mitten av 1980-talet inledde planeringen av en vårdvetenskaplig utbildning och forskning vid Åbo Akademi i Vasa var bilden av människan som helig med en absolut värdighet och en enhet av kropp, själ och ande en given utgångspunkt.

Huvudfrågan: Vad är det som läker? är utmanande och kan aldrig helt besvaras, men det är viktigt att den ständigt är närvarande i våra tankar.

Kärnan i den läkande kraften finns inom människan själv och i den rena omotiverade kärleken och det inneboende goda som finns innerst inne inom varje människa. Kärnan i allt vårdande är tilltron till människans egen kraft samt sann medmänsklighet, medlidande och kärlek.

Kärleken, caritas, är den bärande kraft, det ethos som ger såväl vårdande som vårdvetenskapen en speciell tonart och blir synlig i den hållning som vårdarna visar gentemot patienten. Människan som skapad till Guds avbild är helig och okränkbar samtidigt som hon är sårbar.

Människans värdighet innebär att hon innehar det mänskliga ämbetet och att hon finns till för att tjäna sina medmänniskor och i det avseendet är alla människor likvärdiga. Att kränka människans värdighet är att beröva människan livskraft och hopp och att åsamka lidande.

Att leva innebär att lida och lidande hör samma med hälsa. I ett vårdande som läker bejakas såväl lidande som hälsa. Att bejaka lidande är en förutsättning för att bevara enheten människa.

Vårdande är någonting naturligt mänskligt och en konkretisering av människokärlek. Varje tidsålder måste finna en rimlig tolkning av de förhållanden som råder och forma ett ethos som synliggör människan och värnar om hennes värdighet och bär ansvar för att varje människa kan bli delaktig av det mest fundamentala och självklara i livet, det vill säga rätten att få leva sitt liv. Ett vårdande som läker följer livets lagar, den grundordning och den rytm som varje människa är underkastad genom naturens lagar. En vårdare kan inte "läka" men hon kan vägleda, stödja och hjälpa patienten att vinna ordningen. Det handlar om rytm i arbete och vila, enskildhet – gemenskap, näring – rening.

Ordet kärlek är tidlöst men dess uttrycksform varierar i tiden. Kärleken är den bärande kraften och rörelsen i allt liv.

Läs hela Katie Erikssons text här

Varje höst ordnar Sigtunastiftelsen i samarbete med Hälsobefrämjarna en konferens på temat Vad är det som läker? Konferensen är öppen för alla intresserade.

Under våren kommer fyra bearbetade föreläsningar från tidigare års konferenser att publiceras på hemsidan. Det är föredragshållarna
Lars Björklund, Katie Eriksson, Glenn Hægerstam och Rolf Nordemar som ger sina perspektiv på frågan.

Läs Jennifer Bullingtons inledning här
Läs Alf Lindermans inledning här
Läs Lars Björklunds text När ingen tröst finns här
Läs Rof Nordemars text Läkekonst – mer än naturvetenskap här
Läs Glenn Hægerstams text Botande: placebo och självläkning här