2009-09-22 | Dialog tro - Vetenskap - Kultur
Dialog ger fördjupad syn på tro och vetande
Att nyateismens litteratur blivit alltmer välrepresenterad på de svenska bokhandlarnas hyllor torde inte vara någon nyhet. Böcker av Richard Dawkins, Michael Onfray och Sam Harris säljer som smör i solsken, och runtomkring mig hör jag kollegor inom kyrkan sucka över dessa författares svartvita och onyanserade tänkande. Man känner inte igen sig i den naiva och statiska bild av en troende människa som många av dessa böcker ger. Diskrepansen mellan "karikatyr" och den troendes egen verklighet upplevs till och med så stor att man, istället för att bemöta ateisternas nidbild, hellre väljer att avstå från att kommentera. Denna tystnad tror jag är olycklig, inte minst för att man på så sätt aldrig får möjlighet att ta del av vad representanter från andra akademiska discipliner, t ex naturvetenskapen, har att tillföra i samtalet.
Istället för att, som nyateismen, hänvisa till naturvetenskapliga sanningar som uttryck för "absolut vetande", och religion som ren vidskepelse, borde det vara mer givande att se dem som två likvärdiga former av komplex kunskap som har något att tillföra varandra.
Detta menar t ex Lunds biskop Antje Jackelén i ett samtal med Anders Piltz (Signum 5/2009) och beskriver det som ett positivt triangeldrama mellan tron på kunskap (vetenskapen), trons kunskap (andlig erfarenhet och teologisk reflektion) och det gemensamma ansvaret för världen.
På Sigtunastiftelsen pågår sedan en längre tid ett dialogarbete som utgår från liknande föresatser. Ambitionen är att befrämja en konstruktiv dialog, som syftar till att gå bortom de förenklingar och polariseringar som annars ofta präglar debatten. Tillsammans med forskningscentrat Agora for Biosystems har stiftelsen under mer än tio års tid haft ett par gemensamma symposier per år, på teman av intresse för såväl naturvetare som humanister/teologer. Många av dessa symposier har haft en vinkling mot djupare, existentiella eller religiösa frågor (några exempel på rubriker: "Vad är liv?", "Slump eller mening?", "Medvetandets mysterium")
För att få bättre kontinuitet och för att förbereda symposierna bildades 2007 en arbetsgrupp av handplockade individer med olika kompetenser och bakgrunder. Denna grupp har jag själv (såsom präst i Svenska kyrkan och med ett eget personligt intresse för naturvetenskapliga frågor) haft den stora förmånen att vara del av. Andra deltagare har varit Hans Liljenström (biofysiker, Agora for Biosystems och Sveriges Lantbruksuniversitet), Alf Linderman (religionssociolog, direktor, Sigtunastiftelsen, Uppsala Universitet), Rainer Carls (religionsfilosof, präst i Katolska Kyrkan), Håkan Snellman (teoretisk fysiker, Kungliga Tekniska Högskolan), Svante Ögren (kyrkohistoriker, programansvarig, Sigtunastiftelsen), Sara Blom (fysiker, präst i Svenska Kyrkan), Mikael Kurkiala (kulturantropolog, Uppsala Universitet), Paavo Pylkkänen (filosof, Högskolan i Skövde) och Peter Århem (neurofysiolog, Agora for Biosystems och Karolinska Institutet)
Tanken med dialogen har inte varit att komma fram till gemensam uppfattning, eller att teologi och naturvetenskap till fullo ska integreras med varandra. Snarare har det varit ett försök att förstå respektive discipliners sätt att inhämta och hantera kunskap, och att lära av varandras erfarenheter. Utgångspunkten har varit att vetenskap och religion båda är uttryck för människans sanningssökande. De svarar också mot vårt behov av ordning och mening i tillvaron. Därmed inte sagt att det också finns viktiga skillnader.
Ingrid Malm präst i Svenska kyrkan, Sollentuna församling
Detta är inledningen i en lite längre artikel av Ingrid Malm. Hela artikeln kan läsas i ett kommande nummer av Svensk Kyrkotidning.
